Islam är en frivillig relation mellan en individ och dennes Skapare. Även om muslimer, kristna, judar och en del andra tror på samma Gud, skiljer sig deras Gudsbegrepp markant.
Den framträdande skillnaden gentemot andra religioner är att islam vägrar att acceptera någon som helst form av skapelse som en gudom värd att dyrkas. Islam betonar dyrkan uteslutande av den Ende som skapat himlarna och jorden, och som hela skapelsen slutligen ska återvända till.
Den muslimska tron började inte med Muhammads profetskap, och den uppfanns inte heller av honom. Det är i grunden samma budskap som finns i tidigare gudomliga skrifter och som har lärts ut av alla Guds profeter. Men eftersom de tidigare skrifter, som lärde ut den rena och korrekta tron på Gud, delvis har gått förlorade och blivit förändrade genom översättningar och mänsklig inblandning, inbjuder Islam människor att återvända till det sanna Gudsbegreppet och till att dyrka och lyda Honom ensam.
Dyrkan är central i Islam. Allah fastslår i Koranen att Han skapade människan som Sin “khalifah“, eller förvaltare, på jorden (K 2:30). Mänsklighetens grundläggande förtroende, vårt ansvar, är att tro på och dyrka Allah (Se K 51:56 ovan). Den obligatoriska dyrkan i Islam innefattar fem områden, som det beskrivs av Profeten Muhammad: “Islam är byggt på fem pelare: shahadah (trosbekännelsen), införandet av salah (regelbunden bön), att betala zakah (obligatorisk betalning till nytta för samhället), siyam (fasta) under månaden ramadan, och hajj (pilgrimsfärd till Mecka) om man kan göra det.”
Islams fem pelare är det minsta som krävs i dyrkan, medan vilken tillåten handling som helst som utförs med den medvetna avsikten att behaga Allah faktiskt är dyrkan av Honom. Rekommenderade handlingar, som ger belöning, är utan gräns, ner till de minsta detaljer som att möta människor med ett leende eller att ta bort skadliga ting från vägen. Sådana handlingar påbjöds de troende av Profeten Muhammed. Praktiskt taget alla ens handlingar kan, med rätt avsikt, bli handlingar av dyrkan.
Det behöver inte sägas att byggnader inte består endast av pelare, snarare finns pelare för att hålla upp hela byggnader. De som reducerar islam till bara rituell dyrkan saknar förståelse för dess mångsidiga och totala natur och för det syfte som dessa handlingar av dyrkan är ämnade att tjäna genom att forma tillbedjarens karaktär. Vi ska nu kort diskutera var och en av de fem pelarna.
Muslimer tror att Mohammad (fred över honom) är den sista profeten i den långa profetkedjan som skickades till att kalla människor till Gudsdyrkan och Gudslydnad. Några av dessa profeter är: Adam, Abraham, Jacob, Moses och Jesus.
Muslimer tror att Profeten Mohammad (fred över honom) skickades med den heliga Koranen för att demonstrera hur dess lärdomar ska appliceras.
Profetens (fred över honom) fru, Aisha, blev ombedd att beskriva profeten (fred över honom), hon svarade: Hans moral är det Koranen. Vilket berättar om hur profeten (fred över honom) följde Koranens ädla lärdomar och applicerade dem i varje aspekt av hans liv och vardag.
Utöver kallandet av människor till bön och fastan lärde profeten Mohammad (fred över honom) oss att ens tro på Gud måste påverka ens beteende gentemot andra människor. Profeten (fred över honom) sade: ”Den bästa av er är den med bäst moral”
Många av profetens lärdomar betonar vikten mellan ens tro och handling. Profeten (fred över honom) sade: ”Den som tror på Allah och den sista dagen, bör inte skada sin granne, bör behandla sin gäst med generositet och den som tror på Allah och den sista dagen bör tala gott eller vara tyst”
Uppdrag: Barmhärtighet
Allah säger: ”Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk.”
Koranen 21:107
Islams trossatser är eviga sanningar som varken ändras eller utvecklas. De beskrivs i Koranen[3] och i Guds sista profet, Muhammads lära. Trons ”pelare” eller grunder i tron är tron på: (1) en, unik, ojämförbar Gud, (2) änglarna som Han skapat, (3) skrifterna som uppenbarats av Honom för Hans profeter, (4) profeterna genom vilka han skickat sina uppenbarelser till mänskligheten, (5) det eviga livet efter döden, Domedagen och personligt ansvar för handlingar, och (6) Guds perfekta dom och totala makt över människans öde (oavsett om det är bra eller dåligt)[4]. Dessa trossatser är det som förklarar existensens mysterium och hemligheterna i livet och döden. Och de svarar på dessa tidlösa och återkommande frågor: ”Varifrån kommer vi?” ”Vart är vi på väg?” och ”Varför?”
Allah är Skaparen och upprätthållaren av universum. Då människan inte kan lära känna sin Skapare genom sina fysiska sinnen, har Allah uppenbarat information om Sig Själv genom en rad sändebud och profeter. Vi känner igen några av dem från tidigare skrifter som Toran och Evangeliet. Alla folk på jorden har någon gång fått ett sändebud från Allah, men efter generationernas gång har människorna tenderat att avvika från den sanna religionen. Ofta har den ersatts med främmande idéer och traditioner. Varje profet sändes för att reformera sitt folk, och vända dem tillbaka till att tillbe endast Allah. Den siste av dessa profeter var Muhammad, genom vilken Allahs budskap fullbordades. Allah lovade att detta slutliga budskap skulle bevaras till hela mänskligheten. De ord som Allah uppenbarade för profeten Muhammad, via ängeln Gabriel, har verkligen sänts ner till oss i sin ursprungliga arabiska text, som är oförändrad sedan den uppenbarades. Den skriften kallas Koranen.
Kärnan i Allahs budskap genom alla profeterna har alltid varit: “O människor, dyrka Allah; ni har ingen annan gud än Honom” (K 7:59, 7:65, 7:73, 7:85, 11:50, 11:61, 11:84, 23:23, och 23:32). Allah slår vidare fast att Han skapade det här livet för att pröva människan så att var och en kan bli kompenserad efter döden för vad han förtjänat: “[Han] som skapade döden och livet för att pröva er [och låta er visa] vem av er som är bäst i sitt handlande. Han är den Mäktige, Den Förlåtande.” (K 67:2) Allah ensam dömer mänsklig rättrådighet och det är Allah ensam som belönar och straffar i det här livet och i det kommande.
Allah är en. Hans enhet är uppenbar i ordningen, arrangemanget och symmetrin i universum. Han är allvetande och allsmäktig. Han är fullständigt rättvis och barmhärtig. Allah har uppenbarat vissa namn och beskrivningar av sig själv så att vi kan få viss förståelse av Hans egenskaper och därför älska och samtidigt frukta Honom.
Ingenting är värt att dyrkas förutom Honom som skapade universum – inte avgudar av sten, inte eld, inte himlakroppar som solen och månen, inte djur, inte änglar och inte andra människor (inklusive profeter) – för allt detta är Hans skapelser. Islam tar bort mellanhänder mellan människa och Gud, och tillåter alla människor att kontakta Honom direkt. På det sättet eliminerar islam hierarkier och andra källor till religiös exploatering som har karakteriserat religiös historia genom tiderna.
Koranen fastslår att detta universum inte formades av en slump, och att det inte heller lämnats åt slumpen. Allah skapade det med ett syfte och underställde det fysiska lagar för en bestämd tidsperiod. Människan skapades också med ett syfte – att dyrka Allah på jorden och leva i enlighet med Hans lag, vilket innebär att etablera rättvisa och att uppnå praktiska lösningar på mänskliga problem. Detta är islams kärna. Det är Allah ensam, som skapat oss och känner oss bättre än vi känner oss själva, som har rätt att styra våra liv. Hans lag innebär rättvisa för alla människor oberoende av kön, nationalitet, hudfärg eller social status. Människor döms och bedöms endast utifrån sin fromhet och rättrådighet.
Människan har fått en fri vilja och har fått välja om hon ska följa Allahs väg eller inte. Vidare har hon fått en hjärna med vilken hon kan resonera och välja vist. Hon kan genom sina egna ansträngningar få kunskap som gör att hon kan känna igen bevisen för Allahs existens i Hans skapelse. Genom reflexion kan man överväga, bedöma och lära sig av alla situationer. Och slutligen, eftersom den mänskliga hjärnan och erfarenheten är begränsad, har Allah uppenbarat den vägledning vi behöver genom profeter.
Efter att ha givit oss den information vi behöver för att välja Hans väg, talar Allah om för oss i Koranen att efter döden, som är ett temporärt stadium, kommer människan att få ta konsekvenserna av sitt val i ett större liv som ska komma: “Varje människa skall smaka döden; och Vi[5] prövar er genom de frestelser [som följer] med såväl motgång som medgång. Och till Oss skall ni föras tillbaka.” (K 21:35) Varje individ är personligen ansvarig för sina egna handlingar – både goda och onda. Ingen kan bära någon annans synder.
Å andra sidan är Allah alltid beredd att acceptera och förlåta varje tjänare som har gått vilse och sedan ångrar sig och kommer tillbaka till Honom. Följden av onda handlingar blir exakt rättvisa, medan kompensationen för goda handlingar blir mycket större – fullständig tillfredsställelse och lycka.
Detta sista budskap, som uppenbarats av Allah till mänskligheten, genom Profeten Muhammad, är den sista och fullkomliga religionen med regler och lagar för mänskligheten. Precis som en ny reviderad lag ersätter och ogiltigförklarar det som fanns före den, ersätter islam nu det som kom före den. Islam klarlägger det som blivit fördunklat i tidigare skrifter och korrigerar de avvikelser som tidigare gradvis smugit sig in i rent monoteistiska religioner, både när det gäller trossatser och utövande. Koranens text har bevarats av Allah så att människorna inte längre ska ha en ursäkt för att avvika, och så att det alltid ska finnas människor som behåller den sanna religionen.
Den siste profeten som sändes av Skaparen till mänskligheten var ett exempel att följa och lyda. Profeten Muhammad formade sitt liv i enlighet med Koranens lära, som uppenbarades för honom av Allah. Sanna muslimer försöker följa detta ädla exempel. En hög moralisk standard är helt klart islams mål. Det är varje muslims plikt att lära sig och att praktisera allt som han kan om sin religion så att Allah blir nöjd med honom innan han kommer tillbaka till Allah.
Muslimer har inte en egen separat gud som de kallar “Allah”. Namnet “Allah” har ingen som helst innebörd av en stamgud, en arabisk gud eller ens en muslimsk gud. “Allah” betyder helt enkelt den ende och ojämförligt sanne, universelle Guden för alla. “Allah” är ett egennamn som tillhör endast den ende allsmäktige Guden, Skaparen och Upprätthållaren av himlarna och jorden, den Evige och Absolute, som all tillbedjan tillkommer. Gud fastslår i Koranen att Hans namn är Allah. Därför talar muslimer om Honom och åkallar Honom med Hans egennamn Allah. Därför används namnet “Allah” i det här häftet hellre än ordet “Gud”.
Vilka är Allahs grundläggande attribut? Koranen nämner Allahs “bästa namn” (eller attribut), av vilka vi ska undersöka några. Vissa attribut betonar Allahs transcendens. Koranen gör det upprepade gånger klart att Allah är bortom vår begränsade uppfattningsförmåga: “Ingenting är som Han[1].“(Koranen 42:11),“och ingen finns som kan liknas vid Honom.” (K 112:4) En muslim tänker sig aldrig att Allah har något speciellt utseende vare sig fysiskt, mänskligt, materiellt eller något annat. Sådana attribut som “Den Allvetande”, “Den Evige”, “Den Allsmäktige”, “Den Allomfattande”, “Den Rättvise”, “Konungen”, betonar också transcendens. Men det betyder inte att Allah är ett rent filosofiskt begrepp eller en avlägsen gudom. Vid sidan av den här betoningen av Allahs transcendens, talar Koranen också om Allah som en Gud som är nära, lättillgänglig, god, tillgiven, kärleksfull, förlåtande och barmhärtig. Den allra första meningen i Koranen, som upprepas i början på varje kapitel, är “I Allahs, Den Helt och Hållet Barmhärtiges, Den Speciellt Barmhärtiges namn”. Koranen berättar för oss att när Allah skapade den första människan “andades [Han] in i henne av Sin [skapade] själ[2].” (K 32:9) och att Allah är “närmare henne (människan) än [hennes] halsven.” (K 50:16) I en annan vers får vi veta: “Och när Mina tjänare frågar dig [O Muhammad] om Mig – Förvisso är Jag nära; Jag besvarar den bedjandes åkallan, när han åkallar Mig. Och låt dem svara mig [genom lydnad] och tro på Mig så att de må ledas [rätt].” (K 2:186)
För muslimen betyder monoteism inte bara att Gud är en, men Allahs absoluta unikum, vilket utesluter tanken på någon annans delaktighet i gudomen. Motsatsen till monoteism i islam kallas “shirk“, en arabisk term som betyder att associera någon annan med Allah i någon aspekt av gudomlighet. Det innefattar polyteism, dualism (en gud för godhet eller ljus och en annan för ondska eller mörker), och panteism, föreställningen att Gud är inuti allting. Alla former av filosofier om guds inkarnation är uteslutna av islams monoteism, på samma sätt som blind lydnad av diktatorer, präster eller ens egna infall och önskningar, snarare än Guds (Allahs) förordningar. Alla dessa ses som olika former av att “associera” andra med Allah (shirk), antingen genom att tro att vissa av Allahs skapelser äger gudomlighet eller genom att tro att de har del i Allahs gudomliga egenskaper. För muslimen är monoteism inte bara en dogm, tanke eller trossats; det är något som djupgående influerar hela hans syn på livet.
Omkring en fjärdedel av världens befolkning är muslimer. Av dessa är ca 18% araber.
Världens största muslimska samhällen finns i Indonesien, den indiska subkontinenten och andra delar av Asien. Islam är också utbredd i många delar av Afrika, och betydelsefulla minoriteter finns i Kina, Ryssland, Europa, Nord- och Sydamerika och Oceanien.
Muslimer har två distinkta referenskällor som hjälper dem att praktisera islam som sitt sätt att leva: