Muslimer har två distinkta referenskällor som hjälper dem att praktisera islam som sitt sätt att leva:

1. Den heliga skriften, Koranen, är Allahs talade ord som dikterades ordagrant för profeten Muhammad i delar genom ängeln Gabriel under en period av 23 år mellan år 610 och 633 e Kr. Den memorerades och skrevs genast ner. Den är indelad i 114 kapitel, som kallas suror. Koranen är fortfarande autentisk i sin ursprungliga arabiska text ord för ord och bokstav för bokstav. Det språket används och förstås av miljontals människor i världen idag. Koranen är den slutliga uppenbarelsen från Allah till hela mänskligheten. Den innehåller Allahs vägledning i läror och budord, som fortsätter att vara giltiga för alla tider och platser och som omfattar alla delar av mänskligt liv. Koranen hävdar förnuftets roll. Detta skiljer sig från många andra religioners lära, där tro och förnuft anses inkompatibla. Koranen är unik i sitt förhållande till kunskap genom att betona observation, erfarenhet och intellekt snarare än tradition och blinda antaganden. Ingenting som nämns i Koranen motsäger något etablerat vetenskapligt faktum.
   
   
2. Profeten Muhammads lära (som kallas “sunnah“) baseras på Koranen. Det finns en fullständig och autentisk nedteckning som visar hur han exemplifierade Allahs lära och budord, och i detalj utvecklade principerna som fanns fastlagda i Koranen – allt för att förmedla en säker vägledning för tolkning och tillämpning i alla senare tider och samhällen.