“Islams” Betydelse

Bland de stora världsreligionerna intar islam en särställning, då dess namn inte härleds från ett folk, en person eller en plats; som Judendomen (från Juda), Kristendomen (från Kristus), Buddhismen (från Buddha) eller Hinduismen (från Hinds land, dvs Indien). Islam fick inte sitt namn från Profeten Muhammad. Muhammad tillbes inte och han ses inte heller som islams grundare eller författare till dess heliga skrift, Koranen. Termen “islam” förekommer på mer än ett ställe i Koranen själv. Den härleds från den arabiska rot (slm) som betyder “fred” och “frid” eller “underkastelse”. Den rätta betydelsen av ordet islam är att uppnå både inre frid och yttre fred genom att underkasta sig Guds (Allahs) vilja. Det betyder att medvetet och med kärlek och tillit underkasta sig Allahs vilja, acceptera Hans nåd och följa Hans väg. I det avseendet ser inte muslimer islam som en ny religion som kom på 600-talet med profeten Muhammads ankomst, utan som en fortsättning på det grundläggande uppdraget för alla profeter genom historien. Detta uppdrag fulländades och gjordes universellt med Muhammad, som var den siste av dessa profeter.